Naturen

Naturen runt stationen.

Tretåig hackspett  Foto: Anders Melin

Hammarö fågelstation - flyttfågellokal vid norra Vänern


Vår husekorre.... Foto: Anders Melin


Sedan 1960 har flyttfågelstudier bedrivits vid Hammaröns sydspets 15 km söder om Karlstad. Hammaröns utformning, med bred en bas i norr och en avsmalnande syddel, orsakar att landbundna flyttfåglar på väg söderut koncentreras till sydspetsen innan de eventuellt flyger ut över innanhavet Vänern. Följaktligen är hösten den mest intressanta årstiden, med ibland stora mängder flyttande och rastande fåglar. De första åren dominerades verksamheten av räkning av förbiflyttande fåglar. Ofta utfördes denna registrering från tornet på Skage fyr, som ornitologerna genom välvilligt bemötande från föreningen Fyrtornet kan utnyttja. Numera genomförs metodisk sträckräkning endast sporadiskt. Bland de vanliga sträckande arterna kan nämnas sparvhök, ringduva, trädpiplärka, ängspiplärka, gulärla, sädesärla, björktrast, kråka, stare, bofink, bergfink och grönsiska.


   Ringmärkning av främst rastande småfåglar har utförts regelbundet sedan 1969. Nästan alla flygga fåglar fångas i slöjnät, specialgjorda för fågelfångst. För märkningen erhålls ringar från Naturhistoriska Riksmuséets ringmärkningscentral i Stockholm, som administrerar all svensk fågelmärkning. Årsresultatet för stationen varierar mellan 5 000 och 12 800 märkta individer. Sammanlagt t o m 2011 har 304 069 fåglar av 156 arter ringmärkts och 247 arter observerats vid fågelstation. Boungar av exempelvis några rovfågelarter har märkts vid andra delar av ön.


   Den helt dominerande arten i märkprotokollen under hösten är kungsfågeln, som upptar 26% av totalfångsten. Andelen mesar är lika stor, med stjärtmes, talltita, svartmes, blåmes och talgoxe som vanliga arter. Gruppen sångare (16 arter märkta) svarar för 18% och rödhake plus svartvit flugsnappare för 10% av hela märksumman. Hammaröstationen har gjort sig känd utanför Värmland som en messtation och särskilda studier har utförts rörande denna fågelgrupp.


   Flyttande ugglor och hackspettar är andra grupper som intresserat ornitologerna. Vissa höstar uppträder sparv- och pärlugglor i större antal och åtskilliga kan fångas nattetid. Dessa och en rad andra arter kallas invasionsarter på grund av det oregelbundna uppträdandet år från år. Av hackspettarna har flera individer av de sällsynta arterna gråspett och vitryggig hackspett märkts.


   Återfynden (643 st tom 2006) från märkningarna är spridda över hela Europa och Nordafrika. Vid ett antal tillfällen har kontroller av fåglar märkta i andra länder gjorts. Ett värdefullt material utgör det stora antalet kontroller av egna märkningar. Vissa individer av tropikflyttarna har återfångats flera år i rad, vilket visar att de är ortstrogna häckplatsen. Några mesar har kontrollerats 15-20 gånger under en följd av år. Kontrollerna kan därmed även visa på hög ålder hos småfåglar - 6-8 år är inte ovanligt och enstaka individer kan uppnå en ålder av 10 år.


   Häckfågelfaunan har undersökts ganska noggrant vissa säsonger. Mer än 60 arter har konstaterats häcka de senaste 35 åren vid sydspetsen med tillhörande småöar och kobbar. Ungefär 50 arter kan betraktas som årsvissa häckare. Artrikedomen beror på biotopvariationen, från kala kobbar och hällmarksstränder över tallskog, granskog och klibbaldominerade lövskogskanter till kärr, sankängar och bladvassfält. Det bör påpekas att Skallholmen öster om Fyrholmen till skydd för fågellivet är belagd med landstigningsförbud 1 april-31 juli.


   Vintertid är fågelfattigdomen påfallande utom vid stationshuset, där utfodring sker hela vintern. Det kan ibland vara svårt att hitta 20 arter under en rundvandring. Men sammantaget under alla åren har 68 arter observerats perioden december-februari.


   Ett 15-tal arter däggdjur förekommer mer eller mindre regelbundet i området. Tillfälliga besökare har varit exempelvis bäver och mård. Ormar finns talrikt, både snok och huggorm, av den senare även helt svarta individer. Även skogsödlor och grodor är mycket vanliga. Särskilt på spången ses ibland anmärkningsvärt många ödlor av olika storlekar.


   Stickmyggor gör ibland livet svårt att uthärda för besökare, särskilt under försommaren. De flyttande fjärilarterna amiral och tistelfjäril ses regelbundet under hösten. Bland oavsiktligt nätfångade arter kan nämnas träfjäril samt poppel-, vide-, tall- och brunsprötad skymningssvärmare.


   Hammarö fågelstation drivs ideellt av Karlstads Ornitologiska Förening. Sammanlagt finns 20 stationer i Sverige. Ett visst samarbete och utbyte av erfarenheter sker mellan stationerna. Även på nordisk basis förekommer samverkan, exempelvis byte av tidskrifter. Under en lång följd av år har verksamheten vid Hammarö fågelstation redovisats i tryckta årsrapporter.


   Under vår och höst bedrives en mycket uppskattad guidningsverksamhet för skolklasser och andra grupper. 


Ytterligare information om fågelstationen kan lämnas av personalen, tel. 054-52 61 95. Årsrapporter, vykort, dekaler m m säljs dels vid stationen, dels av Roger Jonasson tel. 054-83 28 78.


Naturen

 

Tallskog är den helt dominerande naturtypen vid Hammarö sydspets. Ett undantag är märkplatsen vid Spången. Här finns ett vassområde med omgivande buskmark. Här rastar många flyttfåglar, vilket har gjort området lämpat för nätfångst. Fyrholmen domineras av delvis svårframkomlig naturskog korsad av strövstigar. Stranden består i huvudsak av rundhällar. Från den yttersta sydspetsen vid fyren syns kalskären Östra och Västra Grisen, där sjöfågel ofta rastar. På södra och västra delen av Fyrholmen finns två vindskydd med rastplatser och eldstäder.

 



Där spången slutar vid Fyrholmen finns en helt nybyggd informationsanläggning uppförd 2006.

Ur skriften "Hammarö sydspets- Udde i Vänern" av Björn Ehrenroth och Björn Owe-Larsson.


Översiktsbild från öster.


 

Vid södra delen av Spången finns en informationsanläggning, där guidning av besöksgrupper äger rum. På taket finns en utmärkt observationsplats, med milsvidd sikt mot öster och väster.

   Området vid Hammarö sydspets är med sin skiftande natur ett lämpligt utflyktsområde. Under märksäsongerna finns det möjlighet till guidning vid ringmärkningen. Detta kan lämpligen kombineras med naturstudier i området.